Historiskt med handarbete

Stickningen är inte en så gammal teknik i Sverige som man skulle kunna tro: den nådde vårt land först på 1600-talet.  Den äldsta stickade föremålen man känner till idag har hittats i Egypten och är från 1000-talet efter Kristus. Tekniker som på olika sätt liknar stickning hade då använts under lång tid för att skapa varma kläder, bl.a. strumpor.

När stickkonsten nådde Sverige konkurrerade den snabbt ut nålbindningen, som tidigare varit den dominerande tekniken. Detta berodde framför allt på att det gick många gånger snabbare att sticka än att nålbinda. Härigenom blev det också möjligt att sticka större plagg än vantar och strumpor, framför allt tröjor.

Stickningen firas numera med den internationella dagen för offentlig stickning, World Wide Knit in Public Day, som anordnas varje år mellan 12 och 20 juni. Arrangörerna i varje land får välja det datum som passar dem bäst.

Nålbindning och virkning

Nålbindningstekniken, stickningens föregångare, har utövats i Europa sedan åtminstone 400-talet före Kristus. Trots att stickning och virkning är betydligt mer kända hantverkstekniker har nålbindningen inte helt fallit i glömska. Framför allt utövas nålbindning de som vill återskapa historiska skeenden, exempelvis till lajv-rollspel och historiskt återskapande av vikingatiden. Till inspelningen av Arn-filmer tillverkades 25 par nålbundna vantar, då man behövde tidstypisk rekvisita. Vid nålbindning används en nål med ett öga i ena änden, eller ibland mitt på nålen, för att skapa öglor av ett garn. Varje ny ögla fästs i den föregående och på detta sätt skapas sammanhängande textilier.

Virkningen utförs också med en nål, men är betydligt nyare än både nålbindning och stickning: det finns inga belägg för att virkning utförts i Europa före slutet av 1700-talet. Länge betraktades virkning som en ”ful” form av handarbete, men det är idag ett accepterat hantverk. På senare år har japanska gulliga virkade figurer, s.k. amigurumi, blivit populära i Sverige.